Tingsrätten dömde den tilltalade för narkotikabrott till skyddstillsyn med föreskrift om ett behandlingsprogram, samtidigt frikändes han från åtal om ringa stöld. Domen prövades av Södertörns tingsrätt den 14 oktober 2019.

Något år tidigare, den 14 mars 2019, åtalades den tilltalade för narkotikabrott och ringa stöld i Farsta, Stockholm. Åklagaren gjorde gällande att han olovligen hade innehaft 16,86 gram amfetamin och 2,87 gram cannabisharts samt att han tillgrepp även omfattade livsmedel till ett värde av 239 kronor när han befann sig inom en Coop-butiks lokaler i Farsta. Rådgivare och vittnen inkom med uppgifter som till viss del överlappade, men tingsrätten skulle komma fram till en tydlig uppdelning av vad som var styrkt och vad som inte var det.

XXX erkände i huvudsak gärningen avseende narkotikabrottet och medgav samtidigt att han hade medgivit begäran om förverkande av den beslagtagna narkotikan. När det gällde ringa stöld frikänns han däremot från det åtal som enligt åtalet gällde att ha passerat sista betalningsmöjligheten och begått tillgreppet av livsmedel i butiken. Vittnet XXX från butiken gjorde i målet gällande att kunden hade plockat på sig varor och att personen hade passerat betalningslinjen innan hen greps. Tingsrätten fann dock att den bakomliggande bevisningen i denna punkt inte var tillräcklig för att styrka åtalspunkten om ringa stöld på en nivå som domstolen fann överbevisad. Slutresultatet blev alltså att narkotikabrottet bedömdes som styrkt, medan ringa stöld förklarades obefintlig som brott.

Den dom som förelåg var alltså att den tilltalade skulle dömas för narkotikabrott och att förverkandebegäran av narkotikan bifall skulle ske. För narkotikabrottet hade tingsrätten att beakta att brottet anses allvarligt, men samtidigt bedömdes att fängelse inte var det mest lämpade straffet i detta fall. Efter en övervägning av bevisningen, frivårdens yttranden och det faktiska riskbedömningsunderlaget beslutades påföljden till skyddstillsyn med en föreskrift om att den tilltalade deltar i behandlingsprogrammet One to One samt att remitteras till en beroendemottagning för missbruksutredning.

Bedömning och domslut

Vad gäller påföljden konstaterade tingsrätten att narkotikabrottet har ett straffvärde som motsvarar ett kortvarigt fängelsestraff, men att i detta fall det finns särskilda omständigheter som talar för en icke-fängelsebaserad påföljd. Frivårdens yttrande samt bristen på tidigare dömda domar ger stöd för att en skyddstillsyn, kombinerad med en föreskrift om att genomgå One to One-behandlingsprogrammet och att remitteras till beroendemottagning, är lämplig. Denna kombination anses kunna reducera risken för återfall och därmed vara mer fördelaktig för den tilltalades rehabilitering än ett fängelsestraff.

Domstolen beslutade därför att döma XXX till skyddstillsyn, och att föreskriva att han deltar i programmet One to One samt remitteras till beroendemottagning för missbruksutredning. Vid domen för narkotikabrottet beslutades också att göra förverkande av narkotikan, samt att han ska betala en brottsofferavgift till Brottsofferfonden. Förverkandet och skadeståndsfrågan var relevanta delar av domen och bedömdes vara befogade enligt den i målet tillämpliga rättsregler.

Överklagan skulle kunna ske till Svea hovrätt. Domen innehöll information om hur överklagandet kan göras och vilka tidsfrister som gäller. I bilagorna fanns detaljerade instruktioner för överklagandeprocessen och vad som krävs för att hovrätten ska pröva målet vidare.

Bevisning, vittnen och inställning

XXX erkände gärningen av narkotikabrottet, vilket gav stöd åt tingsrättens slutsats om att gärningen var bevisad. Den skriftliga bevisningen och åklagarens uppgifter för narkotikabrottet stödde erkännandet och den påföljdsval som valdes. Frågan om ringa stöld bedömdes däremot som osäker utifrån vittnesuppgifterna och holländskt spår som ledde till att rätten valde frikännande på den punkten. Vittnet XXX uppgav att kunden passerade sista betalningsmöjligheten, men rätten ansåg att uppgiften var osäker och att det fanns anledning att tvivla på om ringa stöld hade fullbordats.

Frivårdens yttrande visade att riskfaktorerna var närvarande och en föreskrift om One to One och beroendemottagning ansågs vara lämpliga åtgärder för att minska återfallsrisken. Domen motiverades därför av behovet av rehabilitering i stället för kriminalvård och av möjligheten att sända ett tydligt budskap om måttfullhet till den tilltalade.

Påföljder och övriga rättsliga följder

Påföljden blev skyddstillsyn med en särskild föreskrift som kräver genomförande av behandlingsprogrammet One to One samt remiss till beroendemottagning för missbruksutredning. För narkotikabrottet anses brottets straffvärde motivera en fängelse, men tingsrätten ansåg att skyddstillsyn i kombination med program och uppföljning är en lämpligare väg med hänsyn till den tilltalades tidigare bakgrund och riskprofil. Denna uppfattning sammanfaller med frivårdens rekommendationer och rätten fann att det borde vara möjligt att uppnå ett bättre resultat än ett fängelsestraff.

XXX ålades också att betala 46 kronor i skadestånd till Coop Butiker & Stormarknader AB som ersättning för förstörda livsmedel och ränta enligt räntelagen; och det gick att förverka den beslagtagna narkotikan. Förverkandet av narkotikan reglerades i domen och beslutet omförverkande togs i enlighet med narkotikastrafflagen. Den tilltalade ska även betala en avgift till Brottsofferfonden i samband med domen. Domen upplyser även om hur överklagan ska göras och vilka tidsfrister som gäller.

One-to-One (OTO)

One-to-One (OTO) är ett av Kriminalvårdens mest etablerade och strukturerade behandlingsprogram. Till skillnad från många traditionella program som bedrivs i grupp, är One-to-One utformat för helt enskilda möten mellan en klient och en utbildad programledare. Detta individuella format gör programmet till ett flexibelt verktyg för klienter som av olika anledningar har svårt att delta i gruppverksamhet.

Programmet utvecklades ursprungligen i Storbritannien men anpassades och översattes för svenska förhållanden. År 2004 blev One-to-One historiskt som det allra första individuella behandlingsprogrammet att ackrediteras av Kriminalvårdens vetenskapliga råd. En ackreditering innebär att programmets metoder har genomgått en strikt vetenskaplig granskning och har en bevisad effekt på att minska risken för återfall i brott.

Metodiken i One-to-One vilar på kognitiv beteendeterapi (KBT) och social inlärningsteori.

Programmet vänder sig till personer med en generell kriminalitetsproblematik som bedöms ha en medelhög till hög risk att återfalla i brott. Målet är att ge klienten konkreta verktyg för att kunna leva ett laglydigt liv.

Under behandlingen arbetar programledaren och klienten strukturerat med att:

• Identifiera, utmana och bryta kriminella tankemönster.
• Förbättra klientens impulskontroll och förmåga till problemlösning.
• Träna på nya sociala färdigheter som underlättar vardagen utanför kriminalitet.

Behandlingen följer en tydlig manual för att säkerställa att alla moment genomförs på ett kvalitetssäkrat sätt. Mellan de regelbundna samtalssessionerna får klienten konkreta hemuppgifter. Syftet med hemuppgifterna är att klienten ska få praktisera och testa de nya beteendena och tankesätten i sin faktiska vardag.